Man får vara som man är

Egentligen borde jag vid denna tidpunkt vara nerbäddad och klar för att sova.Om jag ska orka upp alls för att jobba i ottan i morgon.Men,som alltid när min man är ute och slirar kan jag inte riktigt slappna av förrän jag vet att han är hemma,i säkert förvar och mår bra.Så jag borde göra,men gör alltså inte,inte ens i närheten.Är speedad men fan så slut i både kropp och huvud.

 

Vet inte ens hur han ska komma hem ikväll/natt.Och det vet inte han heller vad det verkar än.Jag erbjöd mig i värsta krisfallet att åka in och hämta honom men det är om det inte går på annat sätt.Han ville inte att jag skulle behöva göra det heller men vi får se,förhoppningsvis kommer han inte hem allt för sent.Frågade syster om hon kunde föbarma sig och skjutsa,vilket hon kanske kunde.Men sen kunde hon inte det för att hennes boyfriends jobb hade grillfest och hon glömt bort det?

Skitsamma hem kommer han alltid mitt lilla hjärta.

 

Är helt slut,varit en lååång dag och på jobbet gick väl det mesta åt helvete som kunde göra det och jag blev stressad och irriterad en stund när alla pockar på ens uppmärksamhet och man inte ens har tid att hjälpa en :S meeen andas man bara så löser sig det mesta till slut.Så även denna gång.

 

Näe,nu ska jag göra ett löst försök till att slappna av.Försöka få det där berömda lugnet att sprida sig i kroppen.