Bitterhet när den är som bäst.
Kategori: Allmänt
Jag har i omgångar varit trött på mitt jobb,tyckt det varit pest att gå dit.Sen har det vänt och jag har liksom trivts på nytt,tyckt att det har varit kul att gå dit,träffa arbetskamraterna osv.
Sen jag kom tillbaka från semestern är jag nu återigen inne i en period när jag inte alls tycker att det är kul,hela kroppen säger ifrån.Blev en hård start och inte har det lugnat ner sig alls. Jag känner mig som en 60-åring inombords,har krämpor man inte ens ska ha vid min ålder,magen kajkar ur alá magkatarr style,och jag går omkring och känner mig "tung"i kropp och själ.Det är till och med jobbigt att andas ibland.Och allt det vet jag beror på jobbet,stället där jag spenderar i princip all min vakna tid.Jag irriterar mig på småsaker när jag väl är där.Saker som är orättvisa,regler som gäller för vissa men inte för andra.Listan kan göras lång..och den där förbannade stressen som ständigt är,den äter upp mig.Men känns inte som att det bara är jag som befinner mig i denna situation,de flesta på min avdelning är trötta och slitna,griniga.
Och jag känner mig som världens bittraste person som bara klagar och är negativ.Och jag vill inte vara sån,för det är inte jag.Hatar det.
Igår kväll var första kvällen på..lätt 2 år som jag kände mig i ett normalt lugn när jag kom hem efter ett kvällspass,jag kunde varva ner och kände mig normal när jag gick mot bilen för att åka hemåt.Helt sanslöst.
Men jag tror någonstans att det kommer bli bättre,det kommer att vända.Är nog därför jag står ut och håller mig kvar.Alla är vi trötta på vårat arbete någon gång.
Håller dessutom på att jobba på min framtid så vem vet,snart kanske jag kommer därifrån ett tag och kan ladda batterierna.
Nu fixa mat sen åter mot arbetet.
