Ny vecka och jag är återigen all by my self.Trodde någonstans att det skulle bli lättare med tiden nu när man vet att han är borta i veckorna,man ställer in sig på det redan på söndagen,plus att det ligger över en som ett moln hela helgen,man vill hinna med så mycket när han väl är hemma samtidigt som man bara vill vara med varandra.Men det blir inte lättare,har iaf inte blivit det såhär långt.

Jag går och längtar ihjäl mig,tänker konstant på honom,drömmer konstiga drömmar om nätterna,sover som en fridlyst bäver,känner mig rätt och slätt jävligt ensam,som att något fattas och jag gillar inte den känslan alls,en molande känsla som inte alls vill försvinna.

Försöker vara sysselsatt,jobba så mycket som möjligt men det tar ändå inte bort det faktum att hans sida av sängen är tom när det är dags att sova,hela jag känner mig tom.


Nu ska jag börja jobba om en timme,de timmarna jag är där är det full fart så jag hinner ändå inte tänka så mycket,måste vara koncentrerad på det jag ska göra och det fungerar en stund sen är jag back on track med tankeverksamheten.

Jag hoppas ändå innerligt att det kommer bli lättare med tiden,att man vänjer sig och slipper den här tomhetskänslan samtidigt som det är bra att sakna varandra,man är som nykär när man äntligen träffas men tiden där emellan är rena döden.


Å nu ska jag till min gamla lägenhet och hämta kartonger i källaren,den är numera uppsagd för syrran flyttar till annat så nu ska det flyttas,tur det inte är så mycket grejer jag ska flytta,hon tar de flesta av mina grejer till sin nya lägenhet men är väl iaf en fyra fem kartonger jag måste hitta plats för i garaget såå..

På återseende,nu är jag buzy fram till klockan 22 ikväll ca.