Har varit sängliggande de senaste tre dagarna. Började på jobbet i tisdags kväll å kände att nåt var på G,ont som fan i halsen och kli i bröstet. Vilket jag alltid får dagen innan jag blir förkyld.
Idag är första dagen jag ens är uppe och går. Av den enkla anledningen att jag inte orkar eller kan ligga längre. Ryggen säger ifrån.Men jag orkar ju inte göra nåt annat! Har fortfarande ont i hela jävla kroppen. Men är någon elak bacill som håller på att krypa ut så snart är jag tip top igen.
Dum i huvudet som jag är,har jag ett tvång på mig att jag ska ta igen allt det jag missat de här dagarna. Vet inte varför jag ska vara så jävla duktig hela tiden. Har diskat och hemmet behövdes städas, jag är hemma och tar på mig det trots att jag inte behöver och nu är jag helt färdig. Jag kan inte ens vara sjuk utan dåligt samvete.
Är kors i taket att jag ens sjukat mig från jobbet, det sitter långt inne. Men vem tackar mig för att jag är där när jag inte mår bra? Har börjat omprioritera, och tänker på mig själv i första hand. Har inte varit sjuk på över 2 år! Så jag behöver inte ha dåligt samvete egentligen. Jag tänker för en gångs skull inte på alla andra, att de kanske får gå kort om det inte går att få in en vikarie för mig. Jag skiter i det för jag är sjuk! på riktigt.
Nu ska jag slappa en stund och sen ska jag ta mig en lov runt grödorna här hemma, andas in lite frisk luft. En väldigt väldigt kort promenad.
Jahapp,då ligger man återigen i en sunkig soffa och har rast on das wörk. Varit en lugn dag so far.Sen får vi se hur kvällen artar sig. Ska nämligen jobba med den mest negativa person jag någonsin träffat bevare mig väl.
Hon gillar inte barn. Hatar dem för att vara mer exakt och det har hon väl rätten att göra. Hon gillar inte att baka eller laga mat. Ironiskt nog har hon på gymnasiet gått hotell och restaurang programmet. Hon hatar egentligen det mesta som kommer på tal och livet tycks bara innefatta mest skit. Det låter iaf så när hon pratar. En söt och annars glad och trevlig brud men satans så negg.Vet inte om det är ett spel för galleriet för att verka lite tuff å ball, men man blir lite meddragen i hennes spiral när hon bara klagar. och hittar på historier som känns som att hon bara hittat på för att vara lite speciell.
Jag förstår iaf inte varför man lägger dit en ny tändare varje gång, när man nu upptäcker att man redan har, inte har 1 eller 2 tändare, utantill slut 7 (!)i innerfickan på sin vinterjacka hon nu tagit fram igen. Måste vara en jävla stor ficka det där.. Men hon köper ett 10 pack varje vecka iaf så hon har nog råd att förlägga dem vad det verkar haha
Är det inte magiskt. Precis när jag kommer till jobbet får jag ont i nacken som i sin tur ger huvudvärk och det håller i sig heeela kvällen. Idag är det som bortblåst. skönt förvisso så ska inte klaga, undrar just vad det kan bero på haha *ironi*, jag vet precis vad det beror på men jag låtsas att jag inte gör det ;)
Idag känner jag mig dock lätt i sinnet. Hade en viss plan inför dagen. Jag skulle inte göra just något alls, måla ett trappsteg igen och sen ligga och läsa en ny bok och lyssna på musik, softa. Gick ju galant en stund sen blev jag liksom lite uttråkad.
Såå jag tänkte att jag åker hem till mina päron, modern är ju sjukskriven en vecka till och pappa brukar vara ledig på onsdagar med lite tur. Så någon borde ju vara hemma.
Mjo, hade ju lika gärna kunnat vara kvar hemma för här är ju inte en kotte så jag pratar ändå med mig själv.
MEN, jag har lyxat till det med en kaffe latte Johanna style. Det är något visst med skummad mjölk på toppen. Så jag ska absolut inte klaga.
Klagar inte ens på att jag vill ha våran nya soffa vi beställt, typ nu. 8 freaking veckors leveranstid och det känns som forever sen vi beställde den, vilket jag fick fram ganska snabbt när jag nu räknade lite att det är 5 veckor kvar..Så länge sen var det alltså inte haha. Men något säger mig att det kommer bli längre än så. Mio är kända för att inte leverera när de ska.
Men att vänta, det är jag van vid så jag ä int bitter för dä! ;)
Nu ska jag ringa och prata av mig lite med bästa Loisan och dricka upp mitt kalla kaffe.
Jag har i omgångar varit trött på mitt jobb,tyckt det varit pest att gå dit.Sen har det vänt och jag har liksom trivts på nytt,tyckt att det har varit kul att gå dit,träffa arbetskamraterna osv.
Sen jag kom tillbaka från semestern är jag nu återigen inne i en period när jag inte alls tycker att det är kul,hela kroppen säger ifrån.Blev en hård start och inte har det lugnat ner sig alls. Jag känner mig som en 60-åring inombords,har krämpor man inte ens ska ha vid min ålder,magen kajkar ur alá magkatarr style,och jag går omkring och känner mig "tung"i kropp och själ.Det är till och med jobbigt att andas ibland.Och allt det vet jag beror på jobbet,stället där jag spenderar i princip all min vakna tid.Jag irriterar mig på småsaker när jag väl är där.Saker som är orättvisa,regler som gäller för vissa men inte för andra.Listan kan göras lång..och den där förbannade stressen som ständigt är,den äter upp mig.Men känns inte som att det bara är jag som befinner mig i denna situation,de flesta på min avdelning är trötta och slitna,griniga.
Och jag känner mig som världens bittraste person som bara klagar och är negativ.Och jag vill inte vara sån,för det är inte jag.Hatar det.
Igår kväll var första kvällen på..lätt 2 år som jag kände mig i ett normalt lugn när jag kom hem efter ett kvällspass,jag kunde varva ner och kände mig normal när jag gick mot bilen för att åka hemåt.Helt sanslöst.
Men jag tror någonstans att det kommer bli bättre,det kommer att vända.Är nog därför jag står ut och håller mig kvar.Alla är vi trötta på vårat arbete någon gång.
Håller dessutom på att jobba på min framtid så vem vet,snart kanske jag kommer därifrån ett tag och kan ladda batterierna.
Vad gör man inte för sin mor. Sitter som socialt umgänge och förste väskhållare, visserligen i brist på annat, på ortopeden och väntar på att hon ska bli färdig opererad i handen. Skulle inte ta så lång tid, är ingen avancerad procedur. Pappsen skulle egentligen ha följt med men jag erbjöd mig.
Blir nämligen svårt å köra bil för henne när handen är en enda stor gips klump.. Så här sitter jag nu å väntar å väntar :-)
Hungrig är jag också..
Tänkte därför använda mig av lite onödigt ordbajseri så går kanske tiden lite snabbare.
Dagen började med ett snabbt besök hos snipp doktorn,inget märkvärdigt sådär. Sen åkte jag hem å små donade lite för att sedan bli beärad med fint kaffe besök av min kära pappa som också var ledig idag .Och han hade med sig smarrig bakelse :-) Nu har jag precis bytt sängkläder och väntar på min älskade man som borde dyka upp om en stund. Som jag längtar! ♥ Är ledig två dagar till så vad som sker i morrn får vi se.Jobbar hela helgen igen så tror jag ska hålla mig hemmavid och bara vara fram tills dess :-) Är ännu mer tråkigt den här årstiden å jobba helger när alla andra är lediga, för det inträffar alltid saker som jag missar. I helgen som var så var vi bortbjudna på den årliga grisfesten, så jag dök inte upp förrän närmare kl 23.. på lördag som kommer blev vi medbjudna till grönan, men eftersom jag jobbar kväll även då hade jag inte så mycket mera val än att tacka nej :-(It sucks å jobba helg men har man valt att jobba inom vården får man liksom gilla läget! Vinter halvåret brukar folk gå i ide så då är det helt ok att infinna sig på jobbet, man missar inte lika mycket roligt då :-P
Bor tillsammans med min stora kärlek Mr M i ett klassiskt rött slott med vita knutar ute på vischan dit ingen utan Gps hittar.Fritt från sura grannar och där man lever laglöst,Hillbilly country.
Ska en vacker dag bli överläkare eller dyrt betald Nanny i abu dhabi.Nöjer mig för tillfället med att jobba inom vården som piga för en näve parkeringspengar.Så varvar jag samtidigt det med att plugga.
De gånger man får tid och ork över röjs och renoveras det i källaren och försöker på det få till en utbyggnad på andra änden av huset som vi sedan kan fylla med en hel drös med mini-me´s.
En salig blandning med drömmar och visioner helt enkelt!
