Lutar mot Gotland på semestern i år.Dock inte under sthlms veckan.Fullt med brats,nej tack.Jag vill bara vara,ladda batterierna liksom.Aldrig varit där och har alltid velat åka dit.Så,försöker hitta billigt boende och färja just för tillfälligt.Resten av semestern har man småsaker att åka till,det klassiska.Rättvik bland annat.Och jag längtar så in i helvete.
Igår hamnade jag i en hetsk diskussion med en arbetskamrat som precis kommit tillbaka från att ha varit tjänstledig..Jag gillade henne i början,tyckte hon var en glad och frisk fläkt som alltid skrattade,högt och länge fast det hon skrattade åt kanske inte alls var så roligt alltid.Men under tiden hon var borta märkte jag att jag inte saknade henne alls.Hon är en sån som lägger sig i preciiis allting,ska alltid veta allting man pratar om.Lägger näsan i blöt,där hon inte har något att göra.Det har varit lugnt och skönt utan hennes jävla garv..
Det vi började prata om var en sak som jag förespråkade precis i början när jag började på det förbaskade stället.Något jag var van vid och tyckte fungerade alldeles utmärkt.Hon var en av dem som tyckte det var ett "förlegat"arbetssätt och sågade mig vid fotknölarna,såg på mig som om jag hade varit en alien som kom med det förslaget alls.Det var"instutions aktigt" och jag vet inte allt.
"Det är inte du som är hemmablind då?"
"guuuud nej,det skulle aldrig funka här!"
NU,när hon varit på andra ställen,de ställena som jag jobbat på innan.Har hon insett att det kanske inte var så jävla dåligt trots allt.HON skrek högst av alla när jag la det på förslag.Nu ska hon ta upp det på APT:t i morrn.För HON har ju faktiskt kommit på en väldigt bra idé,dvs det jag sa från första början.
Jag sa till henne från början att hon kanske inte skulle va så anti när hon inte ens har provat,för att man blir just hemmablind.Man skulle slippa alla måsten,man tar det vid behov och när det passar.Barar fördelar.Men icke.
Nu jävlar,duger det.
Tror dessutom att det svider i ögonen på henne att jag kommit in så bra i arbetsgruppen.
Finns fler grejer jag ska ta upp i morrn och råkade nämna det för henne.Och det var då hela diskussionen började..
"Va bra att DU säger något på våra möten för en gångs skull,i början satt du mest tyst och sa inte så mycket"
"Beror på att jag inte pratar i onödan,har jag inget vettigt att säga så är jag hellre tyst,till skillnad från vissa andra.Som har åsikter om precis allt!
Dessutom blir jag sågad så fort jag öppnar munnen och då är det ju jävligt upplyftande att säga något alls.För att NI alla är så insnöade på det som alltid har varit,gud förbjude att du provar något nytt"Hade från början heller inte tänkt att jag skulle bli så långvarig,jag brydde mig helt enkelt inte"
"Men,så är det väl inte??"
"JO precis så är det.Och nu känner jag att den här diskussionen är över.Annars kommer jag säga saker jag får ångra sen."
Där stog hon,lång i ansiktet.
Mitt nya jag,brutalt ärlig.